Skräckfesten är avblåst med tanke på vad som hänt. Även om jag bara kände till de drabbade till utseendet så är jag i chock. Föräldrar ska inte behöva säga farväl till sina barn, det ska vara tvärtom. Till familjerna och alla anhöriga som blivit drabbade så finns det en liten tröst i hur många som bryr sig och engagerar sig. Det har alla ungdomar redan visat på sitt lilla vis på t.ex. bilddagboken. Vi sörjer såklart en medlem ur vår tonårsklan.
Can you hear me?
Are you near me?
Can we pretend to leave and then we'll
meet again when both our cars collide?
R.I.P.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar