Jag lever i kaos. Ett äkta kaos, inte ett sådant där välorganiserat hälsosamt kaos som de flesta ungdomar lever i. Jag känner mig som en ful porslinsvas som flyttas hit och dit men inte riktigt hör hemma någonstans. Jag trodde kanske att det skulle hjälpa att hämta lite saker från lägenheten men det kändes snarare att gå in i en frysbox. Tack för bärhjälpen btw!

Allt detta triggar mig bara ännu mer till att flytta till England. Jag har faktiskt ingenting som håller mig kvar längre. Visst så har jag skolan och jobbet men det är bara tillfälligt. I höst så är jag precis så fri som jag vill och kan vara!

Jag måste verkligen skärpa mig, en nystart ska det bli. Jag ska börja med att jogga så fort förskylningen släpper (om den nu gör det), jobba så fort jag får chansen (man måste ju spara) och så ska jag lägga lite mer energi på skolan. De målen tycker jag borde vara rimliga, t.o.m. för mig.

Vill tacka mina kära tjejkompisar för att ni finns där och förstår mig det gör mitt liv jävligt mycket lättare. Älskar er<3