Såg ett fotografi på oss ifrån den första lägenheten. Det är taget på min 18:onde födelsedag, det är soligt och vi ler. Det var en lycklig tid som jag minns det. Ärligt talat förstår jag inte hur allt kunde gå fel, hur kunde vi vara så trångsynta?
Nu är allt gjort och förlåtet men inte glömt.
Men jag måste gå vidare för annars utvecklar jag väl snart shizofreni och måste färga om håret som Berny Pålsson.
Tack alla underbara vänner för att ni finns<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar