Jag lever i kaos. Ett äkta kaos, inte ett sådant där välorganiserat hälsosamt kaos som de flesta ungdomar lever i. Jag känner mig som en ful porslinsvas som flyttas hit och dit men inte riktigt hör hemma någonstans. Jag trodde kanske att det skulle hjälpa att hämta lite saker från lägenheten men det kändes snarare att gå in i en frysbox. Tack för bärhjälpen btw!

Allt detta triggar mig bara ännu mer till att flytta till England. Jag har faktiskt ingenting som håller mig kvar längre. Visst så har jag skolan och jobbet men det är bara tillfälligt. I höst så är jag precis så fri som jag vill och kan vara!

Jag måste verkligen skärpa mig, en nystart ska det bli. Jag ska börja med att jogga så fort förskylningen släpper (om den nu gör det), jobba så fort jag får chansen (man måste ju spara) och så ska jag lägga lite mer energi på skolan. De målen tycker jag borde vara rimliga, t.o.m. för mig.

Vill tacka mina kära tjejkompisar för att ni finns där och förstår mig det gör mitt liv jävligt mycket lättare. Älskar er<3

Lite nostalgisk idag. Jag hittade mitt gamla cd-fodral när jag hämtade lite saker hemma hos Anton. Imperiet fick snurra igång i datorn. Det kanske inte var den muntraste musiken men jag är glad ändå. För jag mår bra idag, tralala (om man bortser från mina nästankräkningar imorse).

Idag träffade jag Ethan, han har växt så mycket och blivit ursnygg! Li och jag gick till Sultans och tog en fika med tjejsnack. Det var väldigt trevligt och jag hoppas att vi kommer göra om det snart igen.

Nu vet jag skillnader och sanningar som jag inte visste igår. Vem hade kunnat ana?

Gonna make u all metro!

Snorigt var det här!

Jobbat idag trots min jobbiga förskylning. Det var bara att trycka i sig medicin och se glad ut. De gladaste nyheten idag är att Elin är på till England. Vet ni vad det betyder? Baggetorpkickers!

Imorgon ska jag gå och väcka Simon, som sover hemma hos sin syster, efter det ska jag jobba och efter det äntligen träffa Li och Ethan<3 Det är tur att han mest sover eftersom jag inte kommer kunna hålla i honom.


Who wouldn't love a guy that can play a mean guitar?

Patrik 1,5

Johanna kom hit idag för vi fick för oss att gå på "Kenny begins", alla älskar ju kenny Starfighter. När vi väl kom till bion så fick vi kalla fötter, det var nämligen endast pojkar i 10års åldern där (vad hade vi väntat oss?). Vi ballade ur och gick till Ica nära för att hyra film ist. Det fick bli "Patrik 1.5". Jag förstår varför den har fått så mycket bra kritik. I just love Gustav Skarsgård!

Johanna och jag planerade för en ny resa, målet är just nu Cambridge. Cambridge = universitetsstad, resten kan ni lista ut själva;)

Har lagt upp lite bilder ifrån resan på facebook, det kommer flera!

//Proud student of Sweden 2009

Tillbaka i kalla Sverige!

Jaha, då var man hemma igen. Känns som om jag skulle kunna krypa tillbaka på mina bara knän, så mycket vill jag tillbaka. Det blir definitivt att åka tillbaka, antingen innan eller efter sommaren. Jag måste se mitt schema om hur jag ska jobba innan jag kan bestämma något. Någon som vill med?!

Jag har ju inte skrivit så mycket medan vi var borta, jag hade ju så klart viktigare saker för mig än att ägna mig åt datanördande som vissa andra;)

Jag kom i alla fall hem utan någon övervikt i bagaget dock så känner jag mig mörbultad eftersom jag har träningsvärk efter att ha släpat de jävla väskorna från Skavsta en sväng till London och Exeter och sedan hem igen, but totally worth it! Att jag just för tillfället ruvar på världens förskylning är inget som jag oroar mig för, man får ju magmuskler av att hosta:P

Aja nu ska jag packa upp mina fynd, bye lovers!

England is my beloved one! Jag kan inte förstå att jag inte kommit hit tidigare, England är nu mitt allt eller iaf mkt. Ser fram emot ett nästa möte.

Klockan är nu 21.00 och vi ska bege oss ner mot den lokala puben för en lugn tjejkväll.

Jag tackar mina girls för en rolig utekväll igår, Beerbox is the shit!

Nära nu!

Klockan är alltså 04.50 och jag sitter och väntar på att mina girls ska plocka upp mig:D Börjar faktiskt bli lite nervös, det är första gången jag flyger utan en vuxen och vi är ju virriga som hönor alla tre. Men det ska nog gå!

I klassen har vi börjat komma igång på riktigt med att planera inför studenten, jag är mäkta stolt över alla:) Det känns faktiskt att man kommer slippa den där jäkla skolan.

See u in London;)


Over and out!

Vi ska totalvägra!!

Min mobil totalvägrade igår så jag blev tvungen att köpa en ny. Så skicka gärna era kontakter. Nu är det ca 12 timmar kvar till planet går och jag sitter fortfarande här med en tom resväska. Om en kvart ska jag med mamma och pappa på ishockey så det lär inte bli så mycket packat. jag får väl vara uppe hela natten för att vara säker på att jag inte glömt något.

Jag sa till mamma att ormskinn blivit så hiskligt modernt igen, tror ni inte tanten köper en väska till mig på tradera och glömmer bort att säga det till mig. Så snart har jag en till väska i garderoben;)

Jag ska försöka att titta hit mellan shoppingrundorna

London inom 24h, här sitter jag med en opackad väska och ett ofärdigt manus. Hur fan ska jag hinna? Plus att min mobil stendog igår så jag måste köpa en ny, idag! Tur att jag har min lilla mamma som hjäper till<3

Kommer inte att hinna säga hej då till alla som jag vill säga de till men ni vet nog vilka ni är i alla fall. Hoppas ni kommer ha det bra här i Sverige för jag tänker minsann ha det kanon i England. Jag åker med två underbara flickor men vi lämnar också en hemma. Önskar att du skulle med<3

Peace out

Igår var en jobbig dag. Det var minnesstund för Fredrik i matsalen. Att se hans klass helt svartklädd, hans familj och killar som bröt ihop var för jobbigt. Men att höra hans fovoritlåt och se dem som inte gav efter för tårarna var ännu värre. Det absolut värsta är att jag antagligen kommer leva som vanligt om en månad, utan att ständigt bli påmind. Det finns många som aldrig kommer att kunna göra det.

Har skrivit på mitt manus till muntliga nationella. Jag kan verkligen inte hålla en röd tråd, så jag är så gott som rökt.

Nu ska jag, tummen och stinky gå till sängs. God natt!

Stabil, labil och instabil, om och om igen.

På torsdag sitter vi på planet till London. Det ska bli skönt med lite annat att tänka på. Massor utav shopping ska det bli=)
Jag har lust att packa just nu men jag har ingen resväska för tillfället.

and when you go, don't return to be my love!

bring joy to life

Jag har känslomässigt gått in i väggen. Ena stunden väller bara känslorna fram, i den andra så är allt ett känslotomt vaacum. Just nu har jag enormt svårt att tänka på framtiden och känna något. Jag har två jättestora engelskaarbeten som jag ska redovisa imorgon. Det ena är halvklart och det andra är inte påbörjat men jag orkar inte bry mig. För spelar det verkligen någon roll?

Skolan var ett helvete idag. Alla var som zombies och de hade gjort mitt hemklassrum till minnesrum. Det var fint med alla som bryr sig men usch, jobbigt var det. Vi åkte ut till olycksplatsen och jag ville bara försvinna när jag såg blodfläckarna. Då blev allt så verkligt och ännu mer mardrömslikt. nightmare, nightmare go away!!

Ta aldrig ditt liv för givet

Skräckfesten är avblåst med tanke på vad som hänt. Även om jag bara kände till de drabbade till utseendet så är jag i chock. Föräldrar ska inte behöva säga farväl till sina barn, det ska vara tvärtom. Till familjerna och alla anhöriga som blivit drabbade så finns det en liten tröst i hur många som bryr sig och engagerar sig. Det har alla ungdomar redan visat på sitt lilla vis på t.ex. bilddagboken. Vi sörjer såklart en medlem ur vår tonårsklan.


Can you hear me?
Are you near me?
Can we pretend to leave and then we'll
meet again when both our cars collide?

R.I.P.

Slowly

Klassfest på fredag med skräcktema, det är ju trots allt fredag den 13:e! Går igenom min garderob just nu men inget verkar skräckinjagande nog. Skulle helst av allt velat ha ett par vita linser men det är lite kort varsel för det. Vi ska i alla fall till leksaksaffären imorgon för att kolla utbudet av teatersmink.

Du frågade om jag var arg, jag svarade nej och menade det.

Slowly she is dancing
hardly she breathes
always on her knees
always ready to please
Why is she ashame?
not the one to blame

I am not afraid to walk this world alone..

Ingen säger det bättre än My Chemical Romance.

Now turn away
cause I'm awful just to see
Cause all my hair
Abandoned, all my body
All my agony!
Know that I will never marry
Baby, I'm just soggy from the chemo
By counting down the days to go.
It's just ain't living
And I just hope you know
That if you say
good bye today,
I'd ask you to be true

Cause the hardest part of this is leaving you!

I somras

Såg ett fotografi på oss ifrån den första lägenheten. Det är taget på min 18:onde födelsedag, det är soligt och vi ler. Det var en lycklig tid som jag minns det. Ärligt talat förstår jag inte hur allt kunde gå fel, hur kunde vi vara så trångsynta?

Nu är allt gjort och förlåtet men inte glömt.

Men jag måste gå vidare för annars utvecklar jag väl snart shizofreni och måste färga om håret som Berny Pålsson.

Tack alla underbara vänner för att ni finns<3

When broken is easily fixed..

Vill inte vara den som sårar, hellre den som såras. Jag antar att vi är kvitt nu?

Du vet, jag hade inte släppt taget, men jag räknade inte med att du skulle trampa mig på fingrarna så att jag skulle tappa det. Det gör ont, det är bra, för jag anar att det är vad du önskar.

Jag hade glömt den här ensamheten, som smyger sig på knappt märkbart. Den märks inte förrän man kan höra ekot av sina egna hjärtslag. Ett hjärta som en gång var rött har nu slutits in i mörker. Där skall det ruttna i all evighet. Amen