Jag är rädd för att fastna i just den fas i livet, som jag är i idag. Då den grå vardagen pryds utav samvetskval och en dålig moral. Att bryta en ed pågrund av trots, är nog den sämsta anledningen som står att finna. Jag trillade dit helt enkelt, det är aldrig lika lätt att resa sig upp igen.
Det snackas mycket om att relationen mellan två människoliv, är svårare och segare än vad den verkar. Mycket litet hör man om förhållandet med sig själv. Jag har smällt i dörren tusen gånger och skrikit att -Det är slut! Inte fan lyssnar jag på det.
Man sitter kvar med en väldigt ful bild av sig själv och gråter ut sin hjärtesorg. För att vinna kriget med sig själv måste man in och vrida om till smärttröskelns kant, i alla hjärtats vrår. Med det menar jag att man måste prata. Prata om känslor, även om de är tillfälliga, flanka och galna. Efteråt kommer det att kännas som uppvaket från en Bypass-operation. Det känns tomt någonstans i magtrakten, men huvudet är fortfarande fyllt med lustgas. En skön känsla helt enkelt!
Jag har börjat vandra på stigen utav mycket kända författare. Jag har bestämt mig för att läsa alla klassiker jag kommer åt. Just för tillfället slukar jag Candide, ett verk utav självaste Voltaire. Röde Orm och Greven av Monte Cristo pryder nu även min bokhylla sedan igår. Jag längtar efter att sätta tänderna i Strindberg, för det är en författare som jag verkligen uppskattar och fascineras av.
Jag behöver en mun till för att kunna andas, ett hjärta till för att inte stanna
För jag har förlorat kriget med mig själv / Joakim Thåström
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar