I alla tider så har ungdomen gjort revolt mot den tidigare generationen i ett försök att få leva på sitt sätt. Frågan är nu, vill vi visa att man visst kan spendera en hel livstid framför datorn? Eller att vi skiter i allt förutom ytan? Jag tycker att det känns ensamt och tragiskt att vår generation inte har något att vara stolta över, inga häpnadsväckande åsikter. Den mest upproriska händelsen under vår era var nu när IPRED trädde i kraft. Vi är så skyddade ifrån alla krig och världskatastrofer att vi blir helt avtrubbade. Vi lever för att göra ingenting alls eftersom samhället inte kräver något av oss. Vi behöver inte försvara vårt land eller lägga oss i politiken för mycket, men vad fan händer när den tidigare generationen dör ut och det är vi som ska ta över? Det är värt att tänka på!
Livet är inte bara svart och vitt, det består utav väldigt många gråzoner också.
